Såg en dokumentär om två söta tvillingtjejer som adopterats från Kina, till varsina familjer i Norge och USA. Barnhemmet förnekade att de var syskon med föräldraparen som möttes av en slump, tyckte barnen var så pass lika att de höll kontakten och senare bekräftade barnens släktskap med DNA test. Tjejerna växte upp under hela olika förhållanden, men när de väl träffades igen var de otroligt lika i kroppsspråk och uttryck. Det var himla häftigt att se! Imorgon gästar de numera 11 åriga tvillingarna Skavlan.
Dokumentären fick mig att tänka på ett kapitel ur en gammal kursbok från psykologin. Där undersöks just arvet och miljöns inverkan på personers personlighet. I boken står det om tvillingbröder som separerats vid födseln, och sedan hittar varandra efter 39 år. Då är de slående lika i både utseende, intressen, familj, husdjur, intelligens, uttryck, handstil och hjärtslag!
Kan inte låta bli att leka med tanken på en hemlig tvilling. Tanken på att träffa någon som ser ut och rör sig precis som mig är både skrämmande och nervkittlande. Det kommer ju aldrig att hända just mig, så jag hoppas istället på att hitta en soulmate, en andra hälft, någon som kompletterar mig. Vem vet, det kanske jag redan har gjort..! =)
