Det som kan verka så svårt är snarare tvärtom, mycket lättare än man kan tro. Att våga se, rycka in och hjälpa till, det kan alla göra. Frågan är bara vilka som verkligen gör det när situationen uppstår. Jag undrar ibland om jag är en sådan som lägger mig i och bryr mig. Igår fick jag svar på den frågan; ja, det är jag.
På vägen hem från gårdagens roliga kväll, fann jag en tjej som satt på marken vid en busskur. Hon var så full att hon inte ens kunde stå, gå eller uppge sin adress, klart som korvspad att jag inte tänkte lämna henne där ensam! Jag höll upp henne när hon behövde spy, skällde på folk som gick förbi och fällde onödiga kommentarer, jag ringde hennes syster, fixade plastpåsar, övertalade en taxi att köra oss fram och tillbaka till hennes syster som bodde en kvart utanför stan, höll upp henne och påsen, pratade med henne konstant för att hålla henne vaken och hjälpte till att få in henne i systerns lägenhet..! Allt detta för en främmande människa i en främmande stad! Visst, jag fick hennes spya på mig och jag somnade långt efter att det blivit ljust ute, men vet ni vad, det spelar ingen roll. Jag fick en hjälplös tjej hem till en säker plats, där folk som älskar henne tog över. Det är det enda som räknas! Vad hade hänt om jag lämnat henne där..? Både tjejen och hennes syster var så otroligt tacksamma och kunde inte förstå varför jag hjälpte en främling sådär. Jag hoppas bara att fler vågar hjälpa till. När jag en vacker dag behöver hjälp, vem finns där då, är det kanske du?!
Dagens ros går till den fantastiske taxichauffören som väntade så länge på oss, visade stort tålamod och som faktiskt körde tillbaka mig till stan efter arbetstid, helt gratis. Vilken man, hatten av! Jag önskar att jag visste vem du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar